Källa: Karineholms Kuriren 19/11 1957

Ovanligt fin konstexpo.

Vingåkersbyggdens konstförening har återupptagit sin utställningsverksamhet med att inbjuda tre huvudstads konstnärer.

Av konstnärstrion är Bengt Lissegårdh den som mest förbehållslöst bekänner sig till de modernistiska strömningarna i nutidens konst. Jag har under gångna år vid olika tillfällen sett hans färggrafik och några av hans polykroma reliefer. Det var med en överraskningens glädje som jag nu i oljemålningarna kände igen samma klara formvilja och säkra materialkänsla som är så utmärkande för Lissegårdhs grafik och skulpturala verk.

Hans okonventionella färgbehandling (med vals och kanske frotterduk) tycks vara hämtad av tachismens franska eller amerikanska utövare, utan att han därför, i motsats till dessa, gör slumpen till medhjälpare. Den tunna och transparenta färgen ger en utmärkt lyster åt tavlorna, som betraktad på ett visst avstånd, visar en förbryllande djupverkan.

Den kan, I exempelvis ”Grupp” eller ”Katedral”, rentav förtätas till något jag skulle vilja kalla för ”nya föremål”, existerande i lika nya imaginära rum bortom alla traditionsbundna, tredimensionella begrepp. Spår av denna rumskänsla finns paradoxalt nog också i de tre målade reliefernas bildverkan, medan de visade färgträsnitten bundna av den säregna teknikens möjligheter, är fastare förankrad i ytans plan, de är just ”grafiska”.

Fritz Sekunde